Villa Gamberaia ligger högt på en platå utanför Florens i Toscana. Från trädgården ser man staden nedanför olivlundarna och kan ana Brunelleschis kyrkokupol i diset. Trädgården är öppen för besökare. Men ett tips är att kolla i förväg kring öppettider, så att du inte måste vända i porten. Ring på klockan vid den lilla dörren och vänta på att det surrar till och gå in. Du vandrar då längs en pampig gång med cypresser på vardera sida. Till vänster ligger kontoret, där man betalar, ca 8-10 euro, tror jag.
Senast jag var där, åkte jag buss 10 från Florens till närmaste by, och promenerade sen ca 7-800 meter uppför en slingrande väg med utsikt över dalen med olivlundar och vackra villor längs vägen. När man nästan är framme vid den vackra egendomen (foto) från 1600-talet så ser man att det är en bro över vägen, som sen inne i trädgården, visar sig vara en förlängd del av trädgården, en utsträckt gräsmatta. Väldigt finurligt. Oftast är det ganska lite folk här vilket känns lyxigt, trots att trädgården är en av Italiens vackraste. Arkitekter och trädgårdsmänniskor åker från hela världen för att få se villa Gamberaia. Den är verkligen unik och välskött. Ägaren är en privat affärsman som förstår att han sitter på en kulturskatt. Han bor inte här utan lite längre bort i backarna. Därför har han varit klok nog att behålla samma trädgårdsmästare sen 30-40 år tillbaka, som definitivt vet hur man tar hand om en renässansträdgård och hur man beskär alla buskar, buxbom, idegran, cypress så att det skapar rum och fina siluetter. Som till exempel den halvcirkelformade cypress-ridån (foto) som ligger längst ner i vattenparterren.
Den består av utklippta fönster mot utsikten.
Centrum i trädgården är vattenparterren (foto) som ersatte en traditionell parterr i början av 1900-talet. Då bodde en prinsessa här som hette Ghyka av Serbien som tillsammans med sin begåvade trädgårdsmästare Porcinai moderniserade parterren och bytte ut blomsterparterren mot fyra dammar. Från allra! allra första stund -på 1400talet, ägdes platsen av en enkel familj, Gamberelli som levde i ett hus - bakom den nuvarande villan, bredvid orangeriet. Deras söner, blev kända stenhuggare och konstnärer, framförallt Bernardo
Rossellino är välkänd för att ligga bakom många av detaljerna och husen och torgen i Pienza, i södra Toscana. På 1600-talet byggdes huset som står där idag. Trädgården ändrade utseende under 1700-talet när släkten Capponi bodde i huset. De la bla ut boulebanan (foto), som är en lång gräsmatta, som sträcker sig längs hela egendomens längd på 225 meter. I mitten av gräsplanen till höger når man ett litet stenkabinett (foto), som kom till på 1700-talet när Capponis var fascinerad av Asien och det exotiska. Här står fina kamelior (bild) som blommar ända in i april. När de blommat ut kommer hortensiorna. Kabinettet är som en liten kyrka, ett kapell med öppet tak. Väggarna består av olikformad sten och lera som stelnat i knöggliga former. I väggarna har man fällt in snäckar och vackra stenar och fossiler. Här finns också vackra byster av kvinnor (foto) och rosor på väggarna.
Genom en passage går man uppför en smal trappa under hängande vitt blåregn - upp till det gamla huset och orangeriet (som kallas Limonaia på italienska). Utanför står stiliga terrakottaurnor med stora citrusträd på en plan terrass. De lyfts in under vinterhalvåret, från november tror jag. Ut igen i februari.
Här uppe ser man taket på stora huset och utsikten är svindlande. En perennrabatt leder upp till orangeriet och det gamla huset.
Villa Gamberaia är inte ett privathus idag, utan används för uthyrning av lägenheter. Man kan boka in sig själv och bröllop etc. Dyrt.
Vill du åka på trädgårdsresor till Italien, England, Frankrike eller inom Sverige, klicka här, så kommer du till Trädgårdsturistens hemsida /Ann Larås. 
Fotat inifrån orangeriet och ut mot terrassen och landskapet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar